Rainier, 64, fångar rymdens fenomen på bild: ”Det finns inga begränsningar”

Rainier Paso, 64, älskar stjärnklara kvällar. Då får han utlopp för sin stora passion och fotograferar rymdens alla märkliga fenomen.

– Det finns inga begränsningar när det gäller den här sortens fotografering, säger Rainier Paso.

Rainier Pasos intresse för rymden väcktes tidigt. Redan i unga år fick han sitt första teleskop och började spana upp mot himlavalvet.

Men som med så mycket annat i livet kom andra saker emellan. Rainier träffade sin blivande hustru Marie. De bildade familj och byggde hus i Frufällan. Och med tre söner och deras fritidsaktiviteter fanns inte mycket tid över till annat.

Men för snart tio år sedan, och med barnen utflugna, uppstod plötsligt ett tomrum i tillvaron. Rainier Paso beslöt sig för att fylla det med något.

– Jag hittade en person som hade ett teleskop till salu. Själv hade jag samlat på mig ett 20-tal gitarrer genom åren. Så det slutade med att jag fick hans teleskop i utbyte mot två av mina gitarrer, säger Rainier Paso.

För honom handlade det emellertid inte bara om att spana på stjärnor, planeter och andra himlafenomen. Han ville framför allt fotografera och dokumentera det han såg.

2015 köpte Rainier Paso en dslr-kamera och monterade den på teleskopet.

– Men efter ett tag blev jag trött på att släpa teleskopet, montering och kameror fram och tillbaka. Eftersom det stått inomhus och det var kallt ute var jag tvungen att anpassa teleskop och annat efter temperaturen och vänta en bra stund innan jag kunde börja fotografera, säger han.

Det var då idén föddes att bygga ett eget observatorium på tomten. Med en gammal lekstuga som stomme och en gjuten ”pelare” som montering för tre teleskop med var sin kamera har Rainier Paso i dag höjt nivån på sitt astrofotograferande.

Till sin hjälp har Rainier två datorer och ett speciellt dataprogram. När han bestämt sig för vad han vill fotografera söker en av de tre monterade kamerorna på teleskopet med hjälp av monteringen och koordinater upp objektet och skickar sedan signaler till en autoguider, en liten kamera som tittar på en stjärna på himlen.

– Det är väldigt långa exponeringstider. Jag brukar få vänta mellan fem och femton minuter mellan varje bild, beroende på om det är färg eller svartvit kamera monterad på teleskopet, säger Rainier Paso.

Vad är mest intressant att fotografera?

– Under hösten och vintern är det olika sorters nebulosor. Men i takt med att det blir ljusare syns galaxerna bättre. Då riktar jag in mig på dom. Men det är också fascinerande med allt som finns runt omkring.

Den närmaste galaxen är Andromedagalaxen. Den går att se svagt med blotta ögat, trots att den befinner sig mellan 2,5–2,9 miljoner ljusår bort, det vill säga närmare 30 biljoner kilometer.

– Men mänskliga ögat är inte tillräckligt ljuskänsligt för att se vissa fenomen på stjärnhimlen. En kamera samlar mera ljus och de ljussvaga objekten blir plötsligt synliga. Det ger en ”aha-upplevelse”, säger Rainier Paso.

Därför är det inte speciellt svårt att lista ut vad han tar sig för en stjärnklar kväll.

– Då går jag ut vid halv nio och är inte inne förrän halv tre på natten. Men hustrun vet i alla fall var jag håller hus någonstans…

Tröttnar du aldrig?

– Det händer väl. Men då brukar jag gå ner till garaget och meka med min gamla Porsche 356 speedster replica..

Rainier Paso har samlat bilderna på en egen hemsida (rpaso.com). Att ha egna personliga bilder ger alltid lite extra bränsle åt det egna intresse för astronomi. Sedan har han även en önskedröm – att få med en bild på NASA:s webbsida Astronomy Picture Of The Day.

– Det vore verkligen häftigt.